Svengelska blir det idag!
Måndag -Charlie's mom thought his urin looked a little pink/red so she brought a sample in for us to check it. Turns out the dip stick showed a huge elevation in albumin, and sure enough, looking at the sample I could even see albumin crystals that even glow in yellow! This is the first time I've ever seen those crystals. I notified the veterinarian (vet) and she wanted to owner to bring him in asap, esp since she just told us that he actually hasn't been eating all that well lately, which is very unusual for him. He's normally a bouncy happy lab that will eat anything and everything!
A little bit later after the owner got home, she called us and said he looks a little yellow and is acting funny. She brought him right in, and oh yes, he was pretty yellow. We ran some bloodwork (liver values not so great) and decided to hospitalize and put him on IV (intravenous fluids/dropp) fluids. I worked with him all day, checking on him and he was still strong, bouncy, was happy when I bought him a teddybear to sleep with. He totally melted my heart.
Tisdag-Charlie is a little more yellow and kinda mellow. Vet decides to do a ultrasound and I'm crossing my fingers it's something fixable. Can be bad, as long as it's fixable!!
Ultrasound is rough, he is a big boy and it takes two girls (me included) to hold him down and still so our girl can do her job. Ultrasound showes he has irreversable liverdisease. Crap. That means that the liver-medication he's on won't help at all. Nothing will.
Vet talks to owner and owner is crying on the phone but schedules his euthanasia for next morning. Vet has consulted with specialists and other vets but noone can give a good prognosis. Owner wants me to come in and check on him again that night so he spends another night with us. Charlie is so frickin' cute! I try to feed him but he won't take anything. I make him a smörgåsbord but he doesn't want to eat. My stomach hurts for him.
Onsdag -I come in extra early to take Charlie potty but he doesn't want to leave his cage. He is barely wagging his tail for me today. I don't see a point in taking him out when his parents will be there soon. I sit and pet him instead. The jingle of his collar doesn't excite him either. He's very yellow and his yellow skin shines through his brown fur.
Mom and Dad comes to say goodbye and he gets really happy and excited, for a minute. Then he has to lay down. Mom and Dad is crying a lot and I try to stay away from them. Vet doesn't need my help thank god! It's a younger couple and they brough his big stuffed toy. It didn't take a lot of drugs to make him pass the rainbow bridge. Charlie is now in doggie-heaven.
Monday, October 26, 2009
Monday, October 19, 2009
Plastikoperation på djur?
Idag kom gamla Anna in igen. Vem är Anna? tänker ni. Anna är en 15-årig Bichon Frise vars ägare verkar tycka att Anna ska bli opererad/sövd flera gånger om året för hennes utseendes skull.
Visst ska man älska och ge bästa möjliga vård till sitt djur, men ibland tycker jag att det kan bli för mycket. Ibland måste man tänka på djuret först!
Annas matte är väldigt fokuserad på att Anna har en massa vårtor över hela kroppen. Vissa blöder lite och irriterar Anna och de behövs tas bort, men sen finns det dom som bara finns för att hon är gammal (och för sin ras), men det kan matte inte stå ut med. Istället så vill matte att hon ska genomgå operation efter operation för att hon ska se bra ut. Och det är allt, det är för hennes utseendes skull! Dessutom är stackars Anna diabetiker och måste ha insulin två gånger om dagen, hon är helt blind och är hon tar flera dagar att återhämta sig efter att ha varit sövd. Sen eftersom hon är diabetiker så tar det längre för henne att läka.
Så Annas matte ser till att hon har bästa möjliga vård och verkligen gör allt för sin vovve, men ibland kan det bli för mycket? Borde hon inte tänka på att Anna redan är 15 år och med alla problem hon redan har gör att hon har väldigt hög risk för att något ska hända Anna medans hon är sövd?
Vill också säga att matte sa också idag till veterinären att Anna borde börja ta "Piller1" och "piller2" för det hade hennes tandsköterska sagt att Anna borde vara på.
Så nästa gång min hund blir sjuk ska jag gå till tandläkaren och lyssna på henne så hon kan berätta vad som är fel på min hund ;)
Visst ska man älska och ge bästa möjliga vård till sitt djur, men ibland tycker jag att det kan bli för mycket. Ibland måste man tänka på djuret först!
Annas matte är väldigt fokuserad på att Anna har en massa vårtor över hela kroppen. Vissa blöder lite och irriterar Anna och de behövs tas bort, men sen finns det dom som bara finns för att hon är gammal (och för sin ras), men det kan matte inte stå ut med. Istället så vill matte att hon ska genomgå operation efter operation för att hon ska se bra ut. Och det är allt, det är för hennes utseendes skull! Dessutom är stackars Anna diabetiker och måste ha insulin två gånger om dagen, hon är helt blind och är hon tar flera dagar att återhämta sig efter att ha varit sövd. Sen eftersom hon är diabetiker så tar det längre för henne att läka.
Så Annas matte ser till att hon har bästa möjliga vård och verkligen gör allt för sin vovve, men ibland kan det bli för mycket? Borde hon inte tänka på att Anna redan är 15 år och med alla problem hon redan har gör att hon har väldigt hög risk för att något ska hända Anna medans hon är sövd?
Vill också säga att matte sa också idag till veterinären att Anna borde börja ta "Piller1" och "piller2" för det hade hennes tandsköterska sagt att Anna borde vara på.
Så nästa gång min hund blir sjuk ska jag gå till tandläkaren och lyssna på henne så hon kan berätta vad som är fel på min hund ;)
Monday, October 12, 2009
Hemskt
Idag på jobbet fick jag höra en ledsam historia från en av tjejerna på jobbet som pratat med en kompis som jobbar på en akutmottagning för djur;
En äldre kvinna kom springandes in till akutmottagningen med sin påkörda katt. Katten bars in och veterinärerna gjorde allt de kunde för att rädda hans liv, men han klarade sig inte. Det visade sig att det var kvinnan själv som hade backat på katten, och kvinnan grät hejdlöst och personalen kunde inte lugna henne. Man ringde kvinnans man och när han äntligen kom så var kvinnan helt hysterisk över hennes katt. Mannen sa då att de hade haft en dotter en gång i tiden, men att kvinnan hade kört ihjäl deras dotter.
Vad säger man?
En äldre kvinna kom springandes in till akutmottagningen med sin påkörda katt. Katten bars in och veterinärerna gjorde allt de kunde för att rädda hans liv, men han klarade sig inte. Det visade sig att det var kvinnan själv som hade backat på katten, och kvinnan grät hejdlöst och personalen kunde inte lugna henne. Man ringde kvinnans man och när han äntligen kom så var kvinnan helt hysterisk över hennes katt. Mannen sa då att de hade haft en dotter en gång i tiden, men att kvinnan hade kört ihjäl deras dotter.
Vad säger man?
Mitt jobb, mitt djursjukhus!
Så jag vill berätta om mitt jobb. Namnet kommer jag inte att nämna, men det är i en förort till en ganska så stor stad. Våra patienter är mest hundar och katter, och ibland, om jag har riktig tur, så ser vi även smådjur som marsvin, fåglar, hamstrar, kaniner, ökenmöss mf.
Det finns 3 veterinärer hos oss, 4 veterinary technicians (jag är en av dem), 3 assistenter och en massa tjejer som jobbar framme i receptionen.
Vi har öppet mellan 8 på morgonen och stänger runt 18 på kvällen, beroende på när vi är klara och när sista patienten har gått hem. Ibland är det klockan 20, ibland har vi tur och kan gå hem vid 18, man vet liksom bara inte! Och det är del av jobbet. Att allt är lite ovisst. Kanske har jag en lunch idag, eller om jag har tur så hinner jag slänga mig i maten innan dagen fortsätter. Kanske så går jag hem vid 18, eller så kommer vi att vara i operations rummet halva kvällen för en beagle åt något han inte borde.
Om en patient måste stanna över natten hos oss pga sen operation elleratt de får vätska via blodet (IV fluids), då måste en av oss technicians åka dit igen vid 22 och kolla till dem, gå och kissa, ge ny mat och bädda ner dem för kvällen. Detta vet man heller inte om förräns samma dag.
Alla vi som jobbar där älskar djur, vi är en populär och väldigt omtyckt djursjukhus som jobbar mycket med shelters (oönskade djur).
Vi har ett operationssal som är öppet och redo dygnet runt, vi kan ta digitala röntgenbilder, vi kan köra en massa blodprover i vårt labb, vi gör mycket tandvård för hundar och katter och mycket mera!
Det finns 3 veterinärer hos oss, 4 veterinary technicians (jag är en av dem), 3 assistenter och en massa tjejer som jobbar framme i receptionen.
Vi har öppet mellan 8 på morgonen och stänger runt 18 på kvällen, beroende på när vi är klara och när sista patienten har gått hem. Ibland är det klockan 20, ibland har vi tur och kan gå hem vid 18, man vet liksom bara inte! Och det är del av jobbet. Att allt är lite ovisst. Kanske har jag en lunch idag, eller om jag har tur så hinner jag slänga mig i maten innan dagen fortsätter. Kanske så går jag hem vid 18, eller så kommer vi att vara i operations rummet halva kvällen för en beagle åt något han inte borde.
Om en patient måste stanna över natten hos oss pga sen operation elleratt de får vätska via blodet (IV fluids), då måste en av oss technicians åka dit igen vid 22 och kolla till dem, gå och kissa, ge ny mat och bädda ner dem för kvällen. Detta vet man heller inte om förräns samma dag.
Alla vi som jobbar där älskar djur, vi är en populär och väldigt omtyckt djursjukhus som jobbar mycket med shelters (oönskade djur).
Vi har ett operationssal som är öppet och redo dygnet runt, vi kan ta digitala röntgenbilder, vi kan köra en massa blodprover i vårt labb, vi gör mycket tandvård för hundar och katter och mycket mera!
Målet med denna bloggen
Hejsan!
Länge har jag funderat på att skriva en blogg om vad jag gör, saker jag ser, saker som händer och historier jag får höra. Detta för att vissa dagar så kan mitt jobb vara väldigt jobbigt, som när ett djur avlider på operations bordet, eller när man avlivar någons väldigt högt älskade djur. Jag vill också dela med mig av de glada stunder då jobbet går lysande, alla jobbar bra ihopa och vi har en massa söta valpar som kommer in och pussar på alla. De dagarna älskar jag!
Jag bör också nämna att jag jobbar på ett djursjukhus i USA och bor även här.
Denna bloggen är däremot INTE till för att hjälpa andra djurägare med sjuka djur. Jag är INTE en veterinär, bloggen är bara för underhållande läsning.
Trevlig läsning!
Länge har jag funderat på att skriva en blogg om vad jag gör, saker jag ser, saker som händer och historier jag får höra. Detta för att vissa dagar så kan mitt jobb vara väldigt jobbigt, som när ett djur avlider på operations bordet, eller när man avlivar någons väldigt högt älskade djur. Jag vill också dela med mig av de glada stunder då jobbet går lysande, alla jobbar bra ihopa och vi har en massa söta valpar som kommer in och pussar på alla. De dagarna älskar jag!
Jag bör också nämna att jag jobbar på ett djursjukhus i USA och bor även här.
Denna bloggen är däremot INTE till för att hjälpa andra djurägare med sjuka djur. Jag är INTE en veterinär, bloggen är bara för underhållande läsning.
Trevlig läsning!
Subscribe to:
Comments (Atom)
