Avslutar året med en livmodersinfektion

...inte på mig då utan en 5 årig Golden Retriver tik! Om vi inte hade opererat samma kväll (efter att vi stängt såklart) så hade denna tik inte klarat sig väldigt länge till.

Detta är en bra anledning till att ha sin tik spayed (sterilizerad) för att motverka att detta kan hända. Att göra det är stort i USA, jag tror inte att det är lika vanligt i Sverige och jag tror inte att trycket att göra det är lika stort heller.


Här ser man livmodern som veterinären har tagit ut. Det ser nästan ut som om hon är gravid så stor är den. Jag kunde inte ens nå min tumme med pekfingret runt om, och jag har ganska långa fingrar. För skojs skull (för vi tycker det är skoj att skära och klämma och se vad som finns innuti grejer!!) så petade vi hål på livmodern (när den var uttagen såklart) och en fors av inflammerad vätska sprutade ut, sånt tryck var där.

Nu tar jag ledigt över nyår och åker till Sverige!
God Jul & Gott Nytt År!

Vi blir så bortskämda så!

Nu är det jul och det betyder att vi får määängder av kakor, choklad och godis från olika hussar och mattar. Massvis! Så vi går omkring och äter hela dagarna känns det som. Men igår fick vi världens sötaste kakor ifrån en tjej som har ett hundbageri (hon bakar hundkex och diverse tjusiga hundgodisar) så jag måste visa en bild på dem...


Hundtassar!! Såå söta och de var även goda!

Valpar!

Beagle mamman Bebe kom in idag. Hon hade försökt föda hela natten men ingen av hennes 4 valpar kom ut. Så vi gav henne Oxytocin för att stimulera henne men inget hjälpte så till slut fick de söva henne och ta ut de små valparna. 3 av 4 klarade sig, den 4 hade kvävts till döds (han hade fastnat så därför kom ingen ut!). Så söta de är!


Här ligger 3 nöjda små valpar och sover och diar!

Jättesött halsband...

Dagarna går fort nu i december! Vi väntar fortfarande på snön, borde den inte komma snart??

I Onsdags var jag på min stads animal shelter (dit alla oönskade/upphittade djur går) julfest och såklart så vill de att man ska ge föreningen pengar och köpa en massa saker, vilket jag nästan alltid gör för de har så gulliga grejor!!

Jag tycker så mycket om att amerikanarna kan vara så givmilda. Det är mycket lättare och mer vanligt för folk att ge pengar till organisationer än vad det är i Sverige. Detta kan bero på det ena och det andra, men här vet jag iaf att pengarna verkligen går till djuren @ the shelter. Så de kostade $10 inträde och då ingick det två sorters vin man fick prova, plockmat som var underbart gott, chips doppat i choklad (som faktiskt VAR gott! Salt och sött samtidigt!!) och kakor. Så det vart det värt måste jag säga. Sen sålde de en massa söta smycken (både med och utan djurtema) och djur-julgranskulor.

Självklart åkte jag inte tomhänt därifrån:

Bilden kommer ifrån: Glassworks Nortwest

Supersött! Jag hade kunnat köpa en av varje men tyvärr har inte min plånbok råd med det. Trevlig kväll var det iaf, och en massa djurälskare var där!

Det är inte bara torktumlaren som äter strumpor!

Idag kom ägaren till djursjukhuset in med en av sina 3 hundar, Shira. Shira hade varit en olydig vovve och ätit något hon inte borde äta...nämligen strumpor!! Denna hund har nämligen försmak för strumpor...urk!

Så "Dr. One" hade hittat kräk med två stycken strumpor i mitten av pölen hemma i går. Idag hade Shira inte ätit sin frukost vilket inte var likt henne, så Dr. One tog med henne till jobb så vi (dvs oss technicians) kunde köra lite blodvärden och ta röntgenbilder för att se om något stack ut och skrek "strumpa här!!". Sagt och gjort. Blodvärderna var normala och röntgenbilderna visade bara misstänkta områden i magen men att en strumpa satt i grovtarmen och var redo att komma ut, om den inte satt fast då :)

Ca. 30 min senare hade min assistent tagit ut henne för att se om hon behövde kissa, och vi fick jackpot! Shira bajsade ut strumpan från grovtarmen :)

Dr. One var fortfarande nervös att hon hade någon strumpa kvar i magen så hon ville att vi skulle ge henne barium, vilket jag inte har en aning om vad det heter på svenska, men det är en vit vätska som de dricker och sen när man tar röntgenbilder så "lyser" det (man kan verkligen se det). Jag tog röntgenbilden varje 15 min i 60 min, sen 30 min till, och sen 60 min senare. Det är väldigt coolt att se hur vätskan förflyttar sig. Så tanken är att om djuret har ätit något objekt eller att grejor inte går igenom så ser man det på röntgenbilderna. Och då kan man även se VART det har stoppat. Ibland så suger objektet åt sig vätskan eller sitter på utkanten så man kan se vad för form det har!

Shira hade tur idag iaf, vätskan gick igenom fint, och hon hade en glad ägaren i slutet av dagen (annars hade hon själv fått göra operationen ;)

Jag är glad över att min hund Sweetie inte äter konstiga grejor (vad jag vet iaf!).

En uppdatering ang. nedan inlägg...

Idag fick jag reda på mer grejor om mannen som hade valpen med den döende snoppen. Tydligen medans veterinären och LVT:n gav valpen sista sprutan så hade de tittat upp, och där satt mannen och filmade hela händelsen med sin mobiltelefon!!!!!

Det är så ofattbart!! Inte klokt alltså!!

De hade tagit kort på hur valpen såg ut, så idag ringde ägaren till djursjukhuset en av poliserna som hon känner (för han har polishund som kommer till oss såklart!:) för att se om de kunde "köra förbi" valpens hus och se vad som händer. Tyvärr tror de att eftersom det är en pit bull så föder han säkerligen upp dem för att ha dog fighting med andra pit bulls. Usch! Jag blir så...ja ni vet!

Jag blir så j*vla förbannad!!

Ni får ursäkta att jag svär. Jag är bara så irriterad på människor. Vissa borde inte få ha djur!!

Idag kom en ägare in med sin 17 veckors gamla valp. Ägaren är en uppfödare och detta var en valp ur en av kullarna. 5 dagar sedan pratade han med en av våra veterinärer om att valpens snopp vare "ute" och kunde inte gå tillbaka in i förhuden. Idag, FEM DAGAR SENARE så kommer ägaren in med valpen för att snoppen FORTFARANDE hänger utanför!! Lilla valpen gick konstigt och ville helst ligga ihoprullad. När jag såg valpen och hans snopp ville jag bara kräkas och slå ner ägaren. Jag gjorde inget av dem, som tur e. Men i mitt huvud så gjorde jag både det ena och det andra.

Valpens snopp hängde 15 cm (!!!!) utanför, och det såg inte ens ut som en snopp längre. Veterinären gav ägaren valet av att betala en megastor summa för att operera bort snoppen (den var halvdöd och ej fungerande) eller att avliva honom. Han valde det sista för det var billigast. Och han såg inte ens ut att skämmas för det hela, eller ens ledsen ut.

Mitt hjärta grät för valpen. Jag kan bara inte förstå hur man kan ignorera något som uppenbart fel. Vi tog kort så vi kan visa ägaren av djurkliniken, i hopp om att vi kan anmäla ägaren för vanvård.

Denna gamla "gubben" heter Junior och han har varit inlagd hos oss i tre dagar på dropp. Han har dåliga njurar och inte tillräckligt med röda blodceller (blodfattig), så just nu håller vi tummarna att han har lite mer tid kvar här hos oss.

När jag tittar på honom så tänker jag mig en supergammal gaggig gubbe med käpp, vars knän skakar när han går :) Han har ett högt bräkande mjaooo men jättesöta morrisar.
Puss på honom!

Rags har flyttat till sitt nya hem...

och jag gråter av glädje och ledsamhet!
Visst är jag glad att han har fått ett hem, men denna snuttekisen är bara för go!! Han börjar spinna så fort man närmar sig honom, han kramas och pussas och busar och biter lite på skoj...för att sen pussa en som förlåtelse.

Lycka till i ditt nya hem Rags, jag kommer att sakna dig! Som tur är kommer han att fortsätta komma till oss, så jag har det att se framemot!

San Diego på utbildning

Jag har varit i San Diego på konferens! Och konferensen var om djur, vilket gör det ännu mer spännande såklart.

Jag tycker jag har en väldig tur med mitt jobb, för ägaren betalar flygbiljetter, mat, hotel och för konferensen! Så en gång om året för vi techs åka (tyvärr inte ihopa, någon måste stanna kvar och jobba;) och i år valde jag att åka till San Diego. Tyvärr var jag sjuk dagen jag åkte dit, och sen kunde jag bara vara med på 2 av 3 dagar för den tredje dagen var jag däckad i hotell sängen hela dagen, men de två dagarna jag jag med så var det väldigt intressant.

Det pågår mellan 8 på morgonen tills 18 på kvällen, och sammanlagt är det 6 timmars konferens per dag. Det är rast mellan varje timme, och sen lunch och även en stor mässa där de ger en en massa gratis saker som de vill att man provar och tar med sig hem. Det fina med mässan är att alla säljare vet att det är vi techs som gör att veterinärerna köper grejor, så säljarna är alltid så snälla mot oss och väldigt generösa. Jag åkte hem med en massa Greenies, lean treats, pill pockets, rengöring för tänderna mm. Min hund är alltid väldigt glad över alla överraskningar jag tar med mig hem!

Varje timme de har konferens (utbildning) så kan man välja mellan ca 15 olika ämnen, så det finns alltid något man vill veta mera av. Jag valde att utbilda mig mer om: dentistry, anesthesia, behavior in cats and dogs, olika sjukdomar mm. Synd att jag inte kunde vara med på den sista dagen bara.

Nästa konferens så ska jag inte vara sjuk! Jag tror att det blir Las Vegas nästa gång...låter väl inte helt fel??

Vad åt du??

Igår kom en american cocker-mix in på jobbet med hemsk hosta/svårt att andas och det lät konstigt när han andades. Hans läppar var ljusrosa så jag fick ta det försiktigt med honom när veterinären ville att jag skulle ta röntgenbilder på hans hals och lungor.

Efter första bilden var tagen så såg jag något som såg ut som metall i halsen. Tänk ett snöre fast gjort av metall. Tog en bild av lungorna och lite så man såg av magen med. I kanten av bilden nere i magen såg jag mer av metallsnörena. Tog fler bilder och hämtade veterinären, och hon höll med mig. Snörena var som en ihoprullad boll i magen och även en lång i halsen. Eftersom det även var fast i halsen så valde vi att skicka honom till en specialist som hade mer avancerad utrustning.

Man vet aldrig om ägaren verkligen tar dem till specialisten pga kostnad, men idag så kom veterinären och berättade att ägaren hade tagit hunden till specialisten och de hade hittat metalltråd som man virar runt brödpåsar! De är en remsa av papper och i mitten metalltråd. Tydligen så gillar denna hunden att äta allt och vad som helst, och metalltrådarna som var i magen hade varit där ett bra tag, och den som var i halsen hade han ätit dagen då han började ha svårt att andas. Slutet gott, men denna ägaren kommer förhoppningsvis numera att hålla ett extra öga på sin hund!

Rags

Det börjar bli riktigt kallt ute när solen gått ner. Alla djur borde flytta inomhus nu! En av våra klienter kom in med en pytteliten kattunge efter att ha hört honom pipa utanför deras fönster i flera dagar. Han är ca 6 veckor gammal och han är så söt!! Han var skitig, rädd och magen är så rund att det är säkert att den är fylld med maskar. Mager är han också, men inte mycket längre till efter att han får bo hos oss ;) Efter 2 dagar och massvis med mat (han äter som en liten gris!) så spinner han och riktigt stryker sig mot hela handen. Så gulligt!

Hade vi kunnat ha katt hemma hos oss (maken är jätteallergisk) så hade jag tagit hem honom i ett nafs! Nu hoppas jag på att ägaren av djursjukhuset ska ta honom, annars letar vi annat hem.

Charlie den bruna labben som blev gul

Svengelska blir det idag!


Måndag -Charlie's mom thought his urin looked a little pink/red so she brought a sample in for us to check it. Turns out the dip stick showed a huge elevation in albumin, and sure enough, looking at the sample I could even see albumin crystals that even glow in yellow! This is the first time I've ever seen those crystals. I notified the veterinarian (vet) and she wanted to owner to bring him in asap, esp since she just told us that he actually hasn't been eating all that well lately, which is very unusual for him. He's normally a bouncy happy lab that will eat anything and everything!

A little bit later after the owner got home, she called us and said he looks a little yellow and is acting funny. She brought him right in, and oh yes, he was pretty yellow. We ran some bloodwork (liver values not so great) and decided to hospitalize and put him on IV (intravenous fluids/dropp) fluids. I worked with him all day, checking on him and he was still strong, bouncy, was happy when I bought him a teddybear to sleep with. He totally melted my heart.

Tisdag-Charlie is a little more yellow and kinda mellow. Vet decides to do a ultrasound and I'm crossing my fingers it's something fixable. Can be bad, as long as it's fixable!!

Ultrasound is rough, he is a big boy and it takes two girls (me included) to hold him down and still so our girl can do her job. Ultrasound showes he has irreversable liverdisease. Crap. That means that the liver-medication he's on won't help at all. Nothing will.

Vet talks to owner and owner is crying on the phone but schedules his euthanasia for next morning. Vet has consulted with specialists and other vets but noone can give a good prognosis. Owner wants me to come in and check on him again that night so he spends another night with us. Charlie is so frickin' cute! I try to feed him but he won't take anything. I make him a smörgåsbord but he doesn't want to eat. My stomach hurts for him.

Onsdag -I come in extra early to take Charlie potty but he doesn't want to leave his cage. He is barely wagging his tail for me today. I don't see a point in taking him out when his parents will be there soon. I sit and pet him instead. The jingle of his collar doesn't excite him either. He's very yellow and his yellow skin shines through his brown fur.

Mom and Dad comes to say goodbye and he gets really happy and excited, for a minute. Then he has to lay down. Mom and Dad is crying a lot and I try to stay away from them. Vet doesn't need my help thank god! It's a younger couple and they brough his big stuffed toy. It didn't take a lot of drugs to make him pass the rainbow bridge. Charlie is now in doggie-heaven.

Plastikoperation på djur?

Idag kom gamla Anna in igen. Vem är Anna? tänker ni. Anna är en 15-årig Bichon Frise vars ägare verkar tycka att Anna ska bli opererad/sövd flera gånger om året för hennes utseendes skull.

Visst ska man älska och ge bästa möjliga vård till sitt djur, men ibland tycker jag att det kan bli för mycket. Ibland måste man tänka på djuret först!

Annas matte är väldigt fokuserad på att Anna har en massa vårtor över hela kroppen. Vissa blöder lite och irriterar Anna och de behövs tas bort, men sen finns det dom som bara finns för att hon är gammal (och för sin ras), men det kan matte inte stå ut med. Istället så vill matte att hon ska genomgå operation efter operation för att hon ska se bra ut. Och det är allt, det är för hennes utseendes skull! Dessutom är stackars Anna diabetiker och måste ha insulin två gånger om dagen, hon är helt blind och är hon tar flera dagar att återhämta sig efter att ha varit sövd. Sen eftersom hon är diabetiker så tar det längre för henne att läka.

Så Annas matte ser till att hon har bästa möjliga vård och verkligen gör allt för sin vovve, men ibland kan det bli för mycket? Borde hon inte tänka på att Anna redan är 15 år och med alla problem hon redan har gör att hon har väldigt hög risk för att något ska hända Anna medans hon är sövd?

Vill också säga att matte sa också idag till veterinären att Anna borde börja ta "Piller1" och "piller2" för det hade hennes tandsköterska sagt att Anna borde vara på.
Så nästa gång min hund blir sjuk ska jag gå till tandläkaren och lyssna på henne så hon kan berätta vad som är fel på min hund ;)

Hemskt

Idag på jobbet fick jag höra en ledsam historia från en av tjejerna på jobbet som pratat med en kompis som jobbar på en akutmottagning för djur;

En äldre kvinna kom springandes in till akutmottagningen med sin påkörda katt. Katten bars in och veterinärerna gjorde allt de kunde för att rädda hans liv, men han klarade sig inte. Det visade sig att det var kvinnan själv som hade backat på katten, och kvinnan grät hejdlöst och personalen kunde inte lugna henne. Man ringde kvinnans man och när han äntligen kom så var kvinnan helt hysterisk över hennes katt. Mannen sa då att de hade haft en dotter en gång i tiden, men att kvinnan hade kört ihjäl deras dotter.

Vad säger man?

Mitt jobb, mitt djursjukhus!

Så jag vill berätta om mitt jobb. Namnet kommer jag inte att nämna, men det är i en förort till en ganska så stor stad. Våra patienter är mest hundar och katter, och ibland, om jag har riktig tur, så ser vi även smådjur som marsvin, fåglar, hamstrar, kaniner, ökenmöss mf.

Det finns 3 veterinärer hos oss, 4 veterinary technicians (jag är en av dem), 3 assistenter och en massa tjejer som jobbar framme i receptionen.

Vi har öppet mellan 8 på morgonen och stänger runt 18 på kvällen, beroende på när vi är klara och när sista patienten har gått hem. Ibland är det klockan 20, ibland har vi tur och kan gå hem vid 18, man vet liksom bara inte! Och det är del av jobbet. Att allt är lite ovisst. Kanske har jag en lunch idag, eller om jag har tur så hinner jag slänga mig i maten innan dagen fortsätter. Kanske så går jag hem vid 18, eller så kommer vi att vara i operations rummet halva kvällen för en beagle åt något han inte borde.

Om en patient måste stanna över natten hos oss pga sen operation elleratt de får vätska via blodet (IV fluids), då måste en av oss technicians åka dit igen vid 22 och kolla till dem, gå och kissa, ge ny mat och bädda ner dem för kvällen. Detta vet man heller inte om förräns samma dag.

Alla vi som jobbar där älskar djur, vi är en populär och väldigt omtyckt djursjukhus som jobbar mycket med shelters (oönskade djur).

Vi har ett operationssal som är öppet och redo dygnet runt, vi kan ta digitala röntgenbilder, vi kan köra en massa blodprover i vårt labb, vi gör mycket tandvård för hundar och katter och mycket mera!

Målet med denna bloggen

Hejsan!
Länge har jag funderat på att skriva en blogg om vad jag gör, saker jag ser, saker som händer och historier jag får höra. Detta för att vissa dagar så kan mitt jobb vara väldigt jobbigt, som när ett djur avlider på operations bordet, eller när man avlivar någons väldigt högt älskade djur. Jag vill också dela med mig av de glada stunder då jobbet går lysande, alla jobbar bra ihopa och vi har en massa söta valpar som kommer in och pussar på alla. De dagarna älskar jag!

Jag bör också nämna att jag jobbar på ett djursjukhus i USA och bor även här.

Denna bloggen är däremot INTE till för att hjälpa andra djurägare med sjuka djur. Jag är INTE en veterinär, bloggen är bara för underhållande läsning.

Trevlig läsning!